April 5, 2018

April 5, 2018

April 5, 2018

Please reload

Recent posts
Featured posts

17 year old girl from Uzbekistan

April 25, 2017

 

Although Uzbekistan presents itself as an Islamic country, people have limited rights there. According to what my mother tells me, many religious families who practiced our religion, wore the scarves over their heads, took lectures, read Islamic books and prayed five times a day were still suspected for preparing terrorist acts. Even men who had beards were considered to be “Wahhabis”. The government investigated everyone they found to have suspicious behavior. As a result of this many families were accused of terrorism and were imprisoned for many years under false pretenses. People who the police could not catch were instead put up on a wanted list which made it too dangerous for them to stay in the country. A few families managed to escape this persecution, my family included.

 

I was only one year old when my family left our homeland. We came to Kazakhstan, which is one of Uzbekistan’s neighboring countries. Refugees had to change their names and live hidden inside their homes to avoid detection. We had to change our location all the time. Nobody could go outside or go to work, except if you know how to speak Russian or the Kazakh language. Despite all of this secrecy and hiding I and my sister managed to go back to Uzbekistan a couple of times to visit our grandmother.

 

All in all we stayed in Kazakhstan over five years. When I was six years old, and after my family had requested help from the United Nations on multiple occasions, we were finally allowed to leave Kazakhstan. We took a plane to London and then to Sweden. I am grateful to be able to live life freely and practice my religion without being scared of being persecuted.

 

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––

 

17 år gammal flicka från Uzbekistan

 

Även om Uzbekistan vill presentera sig självt som ett islamistiskt land så har människor begränsade rättigheter där. Enligt vad min mor har berättat för mig så fanns det väldigt många familjer som praktiserade den islamiska tron, bar huvudduk över sina huvuden, var med på föreläsningar, studerade islam och bad fem gånger varje dag och trots detta blev misstänkliggjorda för att förbereda terroristhandlingar. Män som hade skägg kunde bli misstänkta för

Wahhabism.  Regeringen undersökte alla som de tyckte hade ett misstänkt beteende. Ett resultat av detta var att många familjer blev anklagade för att vara terrorister och blev fängslade i flera år på falska grunder. De människor som polisen inte kunde fånga sattes upp på en efterlysningslista. Detta gjorde att det blev för farligt för dessa människor att stanna kvar i landet. Några familjer lyckades fly undan förföljelsen, min familj var den av dem.

 

Jag var bara ett år gammal när min familj lämnade mitt hemland. Vi kom först till Kazakstan, vilket är ett av Uzbekistans grannländer. Som flyktingar i Kazakstan var vi tvungna att byta namn och leva gömda för att undvika upptäckt. Vi tvingade flytta ofta. Ingen kunde gå ut eller gå till jobbet, om du inte kunde prata ryska eller det kazakstanska språket. Trots allt detta smygande och hemlighetsmakeri så lyckades jag och min syster åka tillbaka till Uzbekistan några gånger för att hälsa på vår mormor.

 

Vi spenderade över fem år i Kazakstan. När jag var sex år gammal, efter att min familj hade begärt hjälp från förenta nationerna vid upprepade tillfällen, så fick vi äntligen lämna Kazakstan.  Vi flög till London först och sedan vidare till Sverige. Jag är mycket tacksam för att kunna leva mitt liv i frihet och tillåtas praktisera min religion utan att vara rädd för förföljelse.

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Follow us